När vårljuset kommer och dagarna blir varma och ljusare då, börjar min hjärna att tänka på, längta efter och drömma om rosévinsstunder. Ett kylt glas i handen mig sittandes i lä med näsan i solen och en lätt nästan spritsig, skimrande vacker och bärigt torr och okomplicerad i smaken, utan att vara endimensionell –det är rosé för mig. Jag föredrar de ljusa, lätta, Provence inspirerande typen av roséviner, de som nästan kan tas för ett vitt vin. Från början var det faktiskt så: i det varma klimatet runt Medelhavet var det svårt att göra friska vita viner pga värmen och risken för oxidation. Men om de tog blåa druvor och gjorde som vitt vin av dem, behölls friskheten och fräschören mycket lättare.
I en by utanför Aix en Provence på de ursprungstypiska druvorna Grenache, Syrah, Cabernet och Cinsault görs detta vin där druvorna skördas nattetid, för att behålla fräschören. Filosofin som den före detta specialistläkaren praktiserar med sitt vingårdsteam är att det är kvaliteten på druvorna som avgör kvaliteten på vinet.
Hur doftar och smakar då dessa rosa droppar?
Friskt och inbjudande med muskot och citrustoner i doften. Smaken är torr och läskande med massor av jordgubbar och hallon där fröämnena känns –mums. Som aperitif, till allehanda sallader, plockmat i stort. Inget komplicerat, drick och njut.